DSC01512Åker du regionbuss i södra Skåne? Då kan du läsa Sigfrid Lindhes roman Patriarkerna som e-bok alldeles gratis just nu.
Sigfrid, av alla kallad Sigge,  är en mångsysslare från Skåne med passion för böcker, hårdrock, havet, fotboll, film, datorspel, jordgubbsodlande och italienskt rödvin. Han tenderar att vara mycket; han blir mycket glad, mycket arg, mycket trött och mycket energisk. Kanske nyckeln till framgång i Sigges egenutgivning?

Du arbetar som projektledare för ett stort globalt företag, har fru och barn, hus med trädgård, och numera ett förlag. Var hittar du tiden att sätta dig ner och skriva?

Det handlar om att välja. Jag har i princip helt slutat att se på sänd TV, och jag sover betydligt mindre än resten av familjen. Det öppnar upp ett antal timmar varje kväll som kan användas till lite vad man vill. Oavsett fördomar om förortsfamiljer så kryper jag inte ut i trädgården med en ogräshacka efter middagen. Det gäller att få synergi-effekterna. Mina två jobb som konsult och förläggare föder varandra då de är så olika varandra. Utmaningarna är helt olika och det blir hela tiden variation.

När du insåg att du börjat forma en roman, Ärret och fortet, var ditt mål då att bli utgiven hos ett redan etablerat förlag?

Ja, helt klart. Jag var övertygad om att jag var världsbäst, att Stephen King skulle lägga till mig på Facebook och att en amerikansk filmatisering (som var en dålig kopia på den franska) bara var en tidsfråga. De fyra stora drakförlagen skulle helt klart stå i kö för mitt fantastiska manus.

Du skickade då ditt manus till de stora förlagen. Vilken var responsen?

Som vi kanske förstått av de senaste tre årens populärkultur hade jag i viss utsträckning fel.  Jag fick fyra refuseringsbrev, från Bonniers efter bara ett par veckor, och sist från Ordfront som tog närmare fyra månader på sig. De hade i princip ordagrant skrivit samma brev, helt utan feedback eller motivation. Det var en tung knäck med tanke på allt hopp och arbete jag hällt ner i de hundratals sidorna.

Vad var det som avgjorde att du efter refuseringarna satsade på endast egen digital utgivning?

Den feedback jag fått från mina provläsare var att alla (utom två) trodde oerhört mycket på boken. Det gjorde jag själv också. Vid tidpunkten då manuset hade blivit klar var jag en ivrig kund hos Kindle och plöjde e-böcker på löpande band. Apples satsning iBooks hade precis tagit fart och det pratades mycket i pressen om Dito. E-boken var en snackis och jag trodde på den, och har trott på den sedan dess. För många många år sedan gick vi vidare från stentavlor då de var tunga, dyra, långsamma att tillverka, hopplösa att skicka omkring, omöjliga att läsa på rygg, platskrävande och allmänt jobbiga. Skillanden mellan pappersböcker och e-böcker är väldigt liknande, vilket får mig att förtjust undra om det fanns protektionism runt stentavlorna, eller om papyrus-ivrarna fick fritt spelrum. Nu har vi ju dessutom nya aspekter runt miljö och tillgänglighet som ytterligare stärker argumenten för en övergång. Dammiga bokhyllor är inte det enda sättet att dekorera väggar.

Har din bakgrund som programmerare något med det digitala valet att göra?

Jag har sysslat med programmering från och till sedan jag var en nioårig basic-programmerare bestyckad med en Commodore-64. Så det föll det sig ganska naturligt att börja undersöka om det här med e-böcker var något jag kunde producera på egen hand. Det visade sig vara skapligt enkelt och efter ett par första misslyckade försök fick jag fram en ganska vettig digital version av min roman.
Till en början gav jag enbart ut boken gratis via min privata hemsida, jag ville visa de förbannade förlagen, men insåg snart att folk faktiskt bad om att kunna köpa den via de vanliga standardbutikerna. Jag gick via Smashwords och hamnade plötsligt på iTunes topplista bland de bäst fem säljande böckerna i Sverige. Helt plötsligt återvände megalomanin och jag hade återigen vägen till världsherravälde utstakad. Det gick nästan. Jag fick ett avtal med elib, tre författare anslöt sig till mitt gryende förlag och sen växte det vidare.

Än idag har du inte gett ut någon pappersbok. Varför?

Jag har tittat (och till och med provat) på att köra lite pappersbok, men jag tycker inte något vidare om den delen av branschen. Jag menar, går man förbi ett skyltfönster på den lokala bokhandeln i köpcentrat kan man i princip förvänta sig kokbok med Börje Salming, livsstil med Viktoria Silvstedt och en deckare av Camilla Läckberg. Det är som en åker som har odlats i ett sekel utan gödsel. Var är livet? Var är de kraftfulla historierna? Ovanpå detta har du de stora kostnaderna och riskerna runt pappersböcker. Det är inte kul för varken förläggare eller författare att trycka upp tusen böcker som har svårt att sälja. Fysiska butiker har antingen leveranstid eller nattstängt. Med e-böcker kan du fokusera på ett helt annat sätt.

Under hösten 2013 startade du Molnfritt förlag med Anna Tinglöf. Vilka erfarenheter från din egenutgivning har du tagit med och kan dra nytta av i det nya förlaget?

Att Anna kom in i förlaget var fantastiskt. Det var för slitigt och för ostimulerande för mig att driva förlag ensam och det vände helt när jag fick med mig Anna. Hon är en född marknadsförare, en kreativ mästare som kan hitta möjligheter i princip allt, vår nya kampanj med Skånetrafiken är ett bra exempel på det. Hon har kunskapen och energin att göra allt det där som jag kände att jag borde göra, men inte fick tid och kraft till när jag var själv. Det jag tagit med mig är mina kunskaper runt hemsidan för förlaget, de uppföljningsverktyg jag programmerat, processerna för att smidigt ta fram underlag till alla distributörerna (vi har fem stycken nu), träningen i att läsa och sålla och arbeta upp manus, samt den kunskap jag hunnit bygga upp om hur branschen faktiskt fungerar. E-böcker är ju fortfarande en ganska liten marknad i Sverige, sist jag kollade var det typ två procent, men det växer explosivt varje år, och det känns förbaskat bra att vi hunnit etablera allt nödvändigt långt innan allvaret brakar igång på allvar. För det är bara en tidsfråga, så mycket är jag säker på efter den tid jag arbetat som författare och förläggare.

Vilka egenskaper ser du som viktiga för den som vill satsa på egenutgivning?

Klyschigt, men du behöver ditt självförtroende och din självkänsla. Du måste inse att det finns plats för dig också, men att det är långt och hårt jobb för att komma någon vart, och att det inte finns någon garanti att lyckas. Är du helt ok med att arbeta som en idiot i flera år och med stor säkerhet gå med förlust, då är din passion stor nog. Då är det dags att fundera på om ditt manus kanske skulle segla under egen flagg.

I början är det skitsvårt. Många vet inte om deras manus är bra och vågar knappt tro att det är läsvärt själva. Be kompisar att läsa, och ta till dig den kreativa feedback du med stor säkerhet får. Förmodligen måste du arbeta om manuset om och om igen och det tar längre tid än det tar att skriva själva manuset. Det måste du leva med. Du måste tränas innan du skriver bra och nyckeln till att bli bättre att lära dig dina svagheter och arbeta bort dem. Jag tror inte att du bör ösa iväg pengar på professionella redaktörer och korrare innan du arbetat med ditt sociala nätverk. Sen har du ju det där viktiga vägvalet: ska du satsa tungt och kapitalintensivt på pappersböcker, eller ska du utmana dina tekniska kunskaper och jobba med e-böcker? Köra båda? Här börjar nästa stora utmaning, marknadsföringen. Och här är nog Anna bättre än mig att fråga, då jag helt ärligt ligger i lä där. MenEgenutgivarna behövs. Det är en vital vitamininjektion till en bransch som gått i stå i Sverige. Det är inte en fråga om att det blir för många runt grytan, det är snarare en hel matlagningsfestival där gränsarna suddas ut mellan kockar och gäster. Regler runt gratis och betalt, hur spridning fungerar, vilka texter som slår, allting definieras om just nu, och det är bland de fanastiskt hårt arbetande egenförläggarna i hobbyrummen vi finner morgondagens stjärnor. Inte i skyskraporna.

Tusen tack, Sigge!

Intervjun är genomförd av Alexandra Nedstam

Email this to someoneShare on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on TwitterPin on Pinterest0