Med genomtänkt planering gav Chris Bergs marknadsföring av debuten Gråzon ett gensvar som blev långt över förväntan. Arbetsinsatsen var stor men har gett honom en rejält skjuts in i bokbranschen.

– Jag vore tacksam om du använder min pseudonym och inte mitt riktiga namn, avslutar Chris Berg vår intervju.

För författaren Chris Berg heter egentligen något annat. Att skriva under fiktivt namn är ett medvetet val han gjort som separerar författarrollen från hans andra yrke som läkare.

– Anonymiteten passar mig, säger Chris. Mitt namn är lika okänt för eventuella läsare som min pseudonym så jag tror inte att det påverkar så mycket, tvärtom kanske ett täcknamn kan skapa lite nyfikenhet i just den här genren.

Våren 2014 debuterade han med spänningsromanen Gråzon – den första delen i en tilltänkt serie. Själv beskriver Chris den som en thriller i Hamiltonstil, men storyns fokus är vänd bort från vin, machomän och inrikespolitik. Istället kretsar handlingen kring fd specialförbandsoperatören Rickard Häll. Efter traumatiska upplevelser under en operation i Kongo utvecklar han ångestproblem och väljer att lämna försvarsmakten. När hans syster, som är journalist, bestämmer sig för att bevaka maktöverlämnanadet i Bagdad 2004, tar Rickard anställning på en säkerhetsfirma – övertygad om att systern inte har vad som krävs för att överleva i Irak.

– Huvudpersonens ångestproblem är till stor del baserade på egna tidigare erfarenheter, berättar Chris. Historien i övrigt kom sig ur mitt stora intresse för Specialförband och för användandet av Contractors i kriget mot terrorismen som jag tyckte fick allt för lite uppmärksamhet i förhållande till hur stor branschen är.

Kombinationen av studier, familj och heltidsarbete gjorde att arbetet med boken tog många år. När den till slut var redo för tryck stod Chris som nybliven far med en ekonomi som efter flera års studerande inte rymde kapital nog att trycka en hel upplaga.

– Mot slutet av arbetet med Gråzon gav Kaj Karlsson och Lars Wilderäng ut sina debutromaner Operation Nordvind och Midvintermörker – båda egenutgivna, säger Chris. Jag visste att nålsögat för utgivning på etablerat förlag var otroligt litet så även om jag skickade mitt manus till ett femtontal förlag var jag inställd på att ge ut boken själv om de inte nappade. Att se Karlssons och Wilderängs framgångar stärkte mig i det beslutet när refuseringarna sedan trillade in.

Beslutsamt såg sig Chris om efter vilken form av egenutgivning som matchade hans kriterier och fann att print on demand på Publit var det som bäst uppfyllde hans önskemål.

– Publit svarade snabbt, tydligt och utförligt på alla mina frågor om egenutgivning, förklarar Chris. Att ge ut på eget förlag var lättare än jag väntat mig när jag först satte bollen i rullning. Det finns mycket information på nätet och de företag som möjliggör egenutgivning vet precis vilka steg man behöver ta för att komma igång.

Utan ett förlag i ryggen hängde hela marknadsföringen på Chris själv. Han hade inga kontakter i bokbranschen och för att hitta rätt kanaler  sökte han sig till forum som hade sitt huvudfokus på skrivande och säkerhetspolitik. Taktiken visade sig vara ett vinnande drag och Gråzon hyllades av flera författare och bloggare i recensioner, tweets och bloggar.

– Jag har kontaktats av läsare med gedigen militär bakgrund som varit övertygade om att jag själv har bakgrund i specialförbanden och har erfarenhet av att jobba som Contractor i Irak. Det är naturligtvis felaktigt men mycket smickrande och visar att allt mitt researcharbete har lönat sig.

Det största motståndet en egenutgivare i allmänhet möter tror Chris ligger i det outtalade. Trots att egenutgivning existerat i många år får förlagsutgivna böcker många gånger fortfarande en osynlig kvalitetsstämpel per automatik.

– Jag tror att den stämpeln gör att folk drar sig för att köpa egenutgivna böcker, framförallt från okända författare, säger Chris. En bok utgiven av ett förlag har genomgått en process med lektörer, redaktörer, redigering, korrekturläsning och även om läsaren inte känner till allt arbete bakom vet de att de i slutändan får en professionellt framtagen produkt. Någon sådan garanti finns inte när boken är egenutgiven och det tror jag kan avskräcka från köp.

Å andra sidan ger egenutgivningen en stor frihet. Med egen kontroll över hela processen har författaren möjlighet att in i minsta detalj styra över sitt verk.

– De uppenbara fördelarna är att man inte längre är beroende av att bli antagen vid ett stort förlag för att få se sin bok i tryck, poängterar Chris. Man får själv bestämma över omslag, innehåll och så vidare. Dessutom får man behålla en större del av vinsten än man annars skulle ha fått. Alla tjänster för utgivning finns att köpa i olika omfattning och man kan absolut nå en slutprodukt i nivå med vad som släpps på de större förlagen om man har tid, råd och lust.

Dessutom är han själv bevis på att en rätt satsad egenutgivning kan vara första steget för att bli förlagsutgiven. Hans gedigna arbete med både Gråzon och marknadsföringen av den har lett till att ett par förlag redan nu bett om att få titta på bok nummer två som beräknas bli klar under 2017

– Så jag kan inte säkert säga att det blir egenutgivning igen, säger Chris. Det vore otroligt skönt att få hjälp med marknadsföringen. Men skulle det ändå bli så att jag beslutar att ge ut boken på egen hand kommer jag garanterat att vända mig till Publit igen. De har hjälpt mig mycket och jag har bara gott att säga om dem.

Email this to someoneShare on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on TwitterPin on Pinterest0